idag har vart en bra dag i skolan. på förmiddagen hade vi redovisningar av våra performance. de va skoj å se vad dom andra grupperna hade gjort. den första gruppens tejp performance var skön. den tyckte jag påminde lite om min syn på skolan. om någon sticker ut så tar men ner dom och bryter ner dom för att dom ska passa in i den mall som skolan utgår ifrån.
det andra uppträdandet handlade som jag förstod det om tid. olika syner på tid och jag gillade det som hände för man vart spänd och nyfiken på vad som skulle komma. jag började själv tänka på min egen tidssyn. men jag har någon känsla av förvirring kring det hela. då menar jag deras uppträdande utan mer angående ämnet "tid".
på eftermiddagen så kollade vi på en kortfilm som heter "the delicious". den handlade om en herre som levde ett karriärs inriktat övre medelklass liv med sin fru. helt plötsligt kände han för att ha på sig en röd byxdress från 80-talet(?). den känslan som han levde ut blev början till slutet för de liv han tidigare levt. vi skulle sen ha ett sokratiskt samtal kring denna film.
nu till den långsamma sokraten i mig. jag känner att jag ofta vill tänka färdigt mina tankar innan jag pratar vilket leder till att jag sitter tyst. framförallt om det är i samband med film för då hoppar samtalet mellan scener och man får börja på ny tankekula hela tiden känns det som. om man jämför med när vi hade ett samtal om en bild så har man bilden framför sig och kan liksom hålla fokus på den under samtalet och behöver inte gå på minne lika mycket. det tycker jag är enklare i dagsläget i alla fall. men det betyder att jag måste försöka öva mej på att slänga ut lite mer och kanske inte ha tänkt färdigt innan jag pratar.
dagens film fick mej att tänka på den här låten som ni kan lyssna på om ni vill
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig om att känna sig långsam i de Sokratiska samtalen. På spårvagnen hem kommer jättemånga tankar upp kring de samtal vi haft för 15 minuter sedan! Det finns även en rädsla i att bara slänga ut en tanke utan att den först är bearbetad i huvudet. Det finns dock en mening tror jag med dessa samtal,vår tröga start kommer att flyta som vatten i slutändan. Jag tror också det är viktigt att sätta upp egna mål, vad man vill med varje samtal, i huvudet och utmana sig själv för att utvecklas! Petra
SvaraRadera